Min Blog

Nu närmar sig sommaren med stormsteg, och med sommaren kommer även alla festivaler här i Sverige. Populära festivaler som äger rum här varje år är Sweden Rock, Metaltown, Peace & Love, Pier Pressure, West Coast Riot, Way Out West, Hultsfredsfestivalen och S!ESTA.
Såklart är det mycket roligt och en härlig upplevelse att gå på dessa tre-dagars festivaler med sina vänner, men det innebär även mycket fara för dig själv. Många skadas årligen under festivalerna, och det kan vara allt från brand i tältet, skador från att ha blivit klämd/trampad på, matförgiftning, samt trafikolyckor om festivalområdet ligger nära en motorväg som exempelvis E6:an.
Det skrivs också väldigt mycket om festivalerna i tidningarna så fort dem drar igång. I tidningarna kan man läsa om allt från ett superbra uppträdande till en olycka som nästan kostade personen livet, och en massa annat.
När man som ungdom läser detta börjar man undra vad det är som orsakar alla dessa olyckor. Är det dålig säkerhet på området, är det all energi från publiken som skapar oro, eller är det helt enkelt farligt att samla så många människor på en och samma plats?
Totalt är det cirka 200 personer/år som skadas och måste föras till sjukhus.
För att få mer svar på vad alla olyckor kan bero på har jag gjort en enkät och frågat runt eleverna på skolan om vad dem tror.

7 % tror det att  trafikolyckor är den största orsaken till att folk skadas
15 % tror att brand på camping är den största orsaken till att folk skadas
50 % tror att trängselolyckor under konsert/uppträdande är den största orsaken till att folk skadas
13 % tror att det är för mycket folk på samma plats som är den största orsaken till att folk skadas
15 % tror att matförgiftning är den största orsaken till att folk skadas
Som man kan se är det trängselolyckor under uppträdande den främsta orsaken till olyckor enligt ungdomar, och strax efter följer brand och matförgiftning.
Ska man se det ur en statistisk synvinkel är trängselolyckor och matförgiftning dem främsta olyckorna som sker under festivaltiderna, tätt där efter följer brand på camping.

Men nu följer den svåraste frågan av alla; hur ska man förhindra detta, och är det verkligen säkert att åka iväg på en festival?
Jag tycker denna frågan är otroligt svår att svara på, men om man vill förhindra just matförgiftning som ligger högt på listan bör man dela ut frysboxar och liknande på campingområdet så att det alltid finns till hands om en persons frysbox går sönder.
När det gäller trängselolyckorna är det en väldigt svår fråga, och jag tror inte att man kan förhindra detta då man måste ta i aktning att det är väldigt mycket folk på ett och samma ställe och det blir svårt för vakter att hålla koll på alla samtidigt.
För att förhindra en brand på campingområdet bör man ha ett flertal ”brandvakter” som går runt och håller koll på alla grillar som är igång, och som även håller utkik ifall det är någon grill/eld som är obevakad och snabbt släcka den. På så sätt tycker i alla fall jag att man kan förhindra dem allvarligaste olyckorna, men sedan är det ju svårt att säga hur effektivt det är.
Sist av allt vill jag bara säga att man SKA få åka på festivaler, man SKA få ha kul under dem härliga sommartiderna – MEN man ska alltid vara rädd om sig själv och tänka efter noga innan man gör något som man antar kan vara skadligt för en själv eller personer runt omkring en.

Den 22 Juli 2011 sköt den då 32-åriga Anders Breivik ihjäl 69 personer, mestadels ungdomar, och sprängde regeringsbyggnader där 8 personer omkom.

Med en bilbomb stal Anders Breivik 8 personers liv och skadade över 15 personer när han sprängde regeringsbyggnader i centrala Oslo. Eftersom myndigheterna inte hade uppmärksammat honom tidigare, trots att de hade tagot emot anonyma tips gällande hans privata importering av mindre mängder aluminiumpulver och natriumnitrat, så hade de inte kunnat stoppa honom i tid. Vilket var signalen att något var fel, myndigheterna borde kolla upp anonyma tips vad det än gäller. Om de hade kollat upp Breivik den där gången så hade de kanske kunnat rädda livet på över 70 personer, detta visar bara vilka brister det finns i landets säkerhet.

Samma dag som bomben sprängdes tog sig Breivik ut till ön Utöya där över 500 unga socialdemokrater hade ett läger. Hans plan var att sätta eld på stugorna så att alla närvarande skulle springa ut och samlas mer öppet, men den planen gick åt skogen då han hade tappat sin tändare.

Breivik såg det han gjorde som en sista lösning, ett litet barbari för att förhindra ett stort barbari. När han återberättar vad som hände dagen ute på Utöya ler han, han känner ingen ånger och säger i stället att han är besviken då han inte dödade så många som han hade hoppats. Breivik tolkas som en modern facsist, en titel som gör hans handlingar logiska. Här har Henrik Arnstad, vetenskapsjournalist och historiker, gjort en jämförelse för att förklara de grundläggande tankarna i ideologin facsism:

”Denne tolkar nationen som en organism, vilken har fjärmat sig från ett ädelt och ”rent” förflutet. Nationen är sjuk, besmittad av en cancersvulst som hårdhänt måste opereras bort. Nästan till vilket pris som helst.”

Här är nationen Norge organismen som har byggts upp rent och ädelt, och nu är Norge besmittad av en cancersvulst, muslimerna. Besjutningen i Utöya var Breiviks kirurgiska ingrepp för att operera bort muslimerna. Lägret han gjorde till en massaker var ett läger för unga socialdemokrater. På grund av att Norges vänsterparti hade släppt in muslimer i landet fick deras unga efterträdare ta smällarna för deras handlingar.

Breiviks framtid är fortfarande osäker, men för tillfället på bor han i ett lyxfängelse i Norge  där han kan avnjuta teve-program på stora platt-teveapparater, äta mat ur egen minikyl och sova i designsängar. Han har även tillgång till en egen inspelningsstudio och om han vill kan han ta matlagningskurser i ett specialdesignat kök.

Jag anser inte detta som bestraffning, jag skulle nästan kunna svära på att han har det bättre nu än där han bodde förut. Visst, han har förlorat sin frihet, men han har även tillgång till lyxsaker som inte en vanlig människa vanligtvis har. Det bäst straffet enligt mig vore att släppa ut honom på gatan igen, låta föräldrarna till de döda ungdomarna avgöra straffet. Fast då skulle det helt plötsligt bli mord, det skulle inte gå till lagligt och man skulle utsätta andra för fara genom att släppa honom lös. Jag tror inte att det finns något straff Norge kan ge som skulle få det att kännas rättvist.

Detta är dagens samhälle, ett samhälle där en facsist som har genomfört ett massmord straffas genom att tvingas bo i en lyxcell. Är det detta vi kallar ett rättvist system? Är det detta vi kallar rättvisa?

I tidningar kan man ofta läsa om hur folk skadats i bergochdalbanor, och även andra åkattraktioner. Hur kommer det sig, vad är det som orsakar skadorna?
Ofta beror skadorna på att själva konstruktionen blivit ”för gammal” eller för att det är något fel med bygget. I Liseberg har det under alla år de varit öppna runt fyra olyckor då folk skadats, och två stycken har dött – detta var dock under 1950-talet, och de hade öppnat sina spärrar och ställt sig upp i vagnen mitt i en kurva.
Den senaste olyckan på Liseberg var i juli år 2008, och det var då Rainbows ena plattform gick sönder och cirka 36 personer skadades. Anledningen till detta var på grund av en att en svetsfog hade brustit.
Att veta att det bara varit fyra olyckor på Liseberg under 89 år är väldigt betryggande, men sen hör man om en massa andra olyckor från nöjesfält såsom Axels Tivoli. Detta gör en väldigt oroad och man får mindre tillit till att sätta sig på en attraktion.
Axels Tivoli har funnits i 84 år, och under dem åren har de haft runt 13 olyckor. Det är då man börjar undra om det är på grund av attraktionernas skick som olyckor sker, och jag tror nog att det är en ganska stor orsak till olyckorna.
Och hur kan jag tro det? Jo, om man ser det på det här viset: Lisebergs attraktioner står still åren runt, flyttas inte mellan olika ställen, och när säsongen är slut packas det som går ihop medan de som inte går har tillsyn under hela den tid de inte är i bruk. Detta gör såklart att säkerheten blir väldigt hög.
Men Axels Tivoli reser runt hela tiden, attraktionerna körs runt hit och dit, används lite och sen flyttas de vidare. När de inte används står dem still på en parkering eller liknande utan tillsyn, rost samlas på dem och det är helt enkelt inte ett bra läge att stå i för en attraktion som folk ska åka på.
Jag tror det kan vara en väldigt stor orsak till att Axels Tivoli har fler olyckor än Liseberg.

Sättet man tar tar sig till jobbet på skiftar från person till person. Vissa föredrar att ta bussen, andra cyklar medan det finns personer som kanske måste pendla med tåg eller flyg. De flesta känner sig hyfsat säkra i trafiken och har aldrig varit med om en olycka.

Personer som åker bil till jobbet eller skolan har 58 gånger så stor risk att råka ut för en olycka jämfört med de som åker buss. Det är sjukt hur stor skillnad det är mellan dessa två olika transportsätt som båda utförs på vägar i en ”metallåda”. Varför det är såhär vet vi inte, det kan vara så att då busschaufförerna har det som jobb lägger de större vikt på passagerarnas säkerhet än vad en enskild människa lägger på sig själv i en personbil. Det finns även större användning av mobiler under en runda i en bil om man jämför med vad det finns i en buss.

Det finns många personer som är flygrädda och tror att det kraschar plan överallt och att det finns stor risk att man kan ta skada av en flygresa. Men risken att råka ut för en olycka under en flygresa är endast 1 på miljonen till skillnad från mopeden där risken är 817 på miljonen. Ett flygplan har inte samma trafikrisker som en moped som måste hålla koll på kringrullande trafik. Flygplan har även mycket större säkerhetsåtgärder än en moped då det finns stor chans att man dör om ett flygplan kraschar medan personer i mopedolyckor oftast bara får lindriga-/allvarliga skador.

Så slutligen vill jag säga att det är betydligt farligare att cykla, gå och åka bil än att ta bussen, flyget eller tåget. Så tänk efter innan du väljer ditt transportsätt, använd bälte och som chaufför, koncentrera dig på det du gör.

Vad är farligt här i livet egentligen? Är det att gå över gatan på morgonen, sätta sig i bilen, åka tåg/flyg/buss eller att sätta dig i vagnen på en bergochdalbana?

Det är faktiskt ganska farligt att gå över gatan, du ska inte alltid känna dig säker när du går över övergångsstället. Det finns inte bara förare som visar respekt och stannar i tid, det finns även folk som inte har en tanke på att stanna om de har bråttom eller tror att de kommer hinna före dig. Men det är inte bara bilisterna som ska se upp, det är även du som måste göra det innan du går över gatan. Gör du inte det får du ta konsekvenserna.

Att ta bilen, bussen eller tunnelbanan/tåget till skolan är säkrare än att gå och cykla. Att gå eller cykla medför en dödsrisk som är 4 – 7 gånger högre än när du åker bil, men det är tio gånger säkrare att åka buss än bil. Skumt va?

Att åka en bergochdalbana innebär inte en så stor risk som att åka bil då din åktur är mycket kort och du sitter fast hela tiden, plus att säkerhetsåtgärderna för att få en bergochdalbana att ens få lämna sin ”station” är mycket högre än en bil. De enda som har en risk att skada sig är dem som är gravida, har epilepsi, hjärtproblem, samt rygg eller nackskador. Detta varnar de om innan du ens sätter dig i vagnen.

Allt detta kommer att fördjupas i två-tre inlägg om varje enskild sak!

Som i ett tidigare inlägg nämnde vi att det finns två olika medieideologier som används här i världen, och nu tänkte jag lägga upp ett inlägg om hur dem två ideologierna påverkar människorna och samhället där just dem används.
Om jag börjar med Nordkorea så har dem den auktoritära ideologin – det innebär att medierna styrs av staten och att inget negativt om dem styrande får framkomma i medierna. Detta har gjort att utländsk media har svårt att få tillstånd att komma in i landet och filma, och invånarna som bor i Nordkorea får felaktig information dagligen om vad som händer runt om i världen. Nordkorea isoleras alltmer från omvärlden på grund av de styrda medierna och levnadsförhållandena i landet börjar bli riktigt dåliga med flera hungerkatastrofer i historien.
Staten kontrollerar allt och medborgarna har inte tillgång till någon annan information förutom den som staten producerar. Internet är inte heller fritt, och den är begränsad till endast ett fåtal personer som ingår i elitens högsta krets.
Mobiltelefonnät finns det också, men det är också kontrollerat och nordkoreanerna kan endast kommunicera inom landet.
Allt detta kontrollerande påverkar såklart invånarna, och de blir mer och mer instängda hela tiden. De har ingen religionsfrihet, ingen tillgång till böcker som kommer från andra länder, detsamma gäller konst och kultur.
Nordkoreanerna har heller inte religionsfrihet då det anses kunna vara ett sätt att främja utländskt inflytande på invånarna.

I Sverige däremot yrkar vi den sociala ansvarsideologin. Denna ideologin härstammar från den liberala ideologin som innebär att staten inte ska kontrollera medierna. Kritik ska få framföras öppet och den ska inte riskera att bli kontrollerad av staten. Detta är dock inte särskilt ansvarsfullt då den inte har något ansvar då man får publicera vad man vill utan att tänka på vem eller vilka det drabbar – så säger man inom den sociala ansvarsideologin. Ansvarsideologin menar då att man ska fortsätta ha fria medier, men de måste noga tänka igenom publiceringens innehåll och hur det kan skada folk. Speciellt ska man kontrollera så att privatliv och oskyldiga personer inte drar skada av någon publicering, och om det nu skulle ske har vår statsminister rätt att säga ifrån till publicitetsansvarig, eller till redaktören. Det är dock inte bara statsministern som har den makten, även vi enskilda individer har rätt att skicka en anmälan om vi känner oss kränkta av något som publicerats i tex. Aftonbladet. För att skicka en anmälan kan man vända sig till hemsidan http://po.se/ och därifrån skicka en anmälan till tidningen som gjort fel.
Denna ideologin gör att Sveriges demokrati kan fungera, och den gör även Sverige till ett fritt land. Alla har en rätt att uttrycka det man vill, och till skillnad från Nordkorea har vi tillgång till utländska böcker osv.
Detta ger en positiv inverkan på oss här i Sverige, men som tidigare nämnt kan alla utsättas för en publicering vi inte mår särskilt bra av.

SCB är en hemsida som jobbar med att få fram statistik om allt mellan himmel och jord för att hjälpa både forskare, myndigheter och privatpersoner med bl.a. debatter och beslutsfattningar.

Här är några olika kategoriserade statistiker med klickbara länkar som för dig vidare till SCB’s hemsida.

• Arbetsmarknad
• Befolkning
• Boende, byggande och bebyggelse
• Demokrati
• Energi
• Finansmarknad
• Handel med varor och tjänster
• Hushållens ekonomi
• Hälso- och sjukvård
• Jord- och skogsbruk, fiske
• Kultur och fritid
• Levnadsförhållanden
• Miljö
• Nationalräkenskaper
• Näringsverksamhet
• Offentlig ekonomi
• Priser och konsumtion

Här är ett exempel på en statistik som behandlar den andelen personer som anser sig använda internet för mycket. Frågan utvecklades genom att de visste att det fanns ett slags beroende av internet men problemet var att de inte visste vilken fråga som var rätt att ställa för att få fram rätt svar.

http://www.internetstatistik.se/artiklar/anvander-internet-for-mycket/

Här är statistiken de har fått fram som visar skillnaden mellan år 2009 och 2011.

Tidningen:

På 1600-talet lanserades den första tidningen i bl.a. London och Paris, meningen med tidningen var att sprida information och nyheter snabbare och effektivare för att nå ut till fler människor. När industrialiseringen påbörjades blev det ett större behov för människor att hålla sig upprättade om vad som hände både globalt och centralt. Människor blev beroende av att ha ett ständigt nyhetsflöde då det som stod i tidningarna hade ett stort informationsvärde gällande t.ex. demokratin. På den tiden fanns ett fåtal tidningar som oftast inriktade sig på vad som hände centralt i det samhälle det gällde.

Nu finns det dock tusentals olika tidningar beroende på vad man är intresserad av, det finns allt från sport och demokrati till humoristiskt-/skönhetsinriktade.

Radio:

Under 1900-talets början började lanseringen av radion som på den tiden var ett nyhet-och musikmedier. Under första världskriget sändes det ut musik till de allierade soldaterna för att hålla humöret uppe ute på fältet och under andra världskriget sände Joseph Goebbels i nazi-Tyskland ut meddelanden för att stärka folkets krigsmoral. Radiokanalerna kunde sändas både lokalt och rikstäckande och detta spreds snabbt och fler och fler radiokanaler började sända ut eget material.

Tv:

I Stockholm 1930 sändes den första tv sändningen men det dröjde ända till 1960 innan tvn började spridas och lanseras i stort utbud. Tvn var också ett medie som skulle sprida information och nyheter men det blev även ett medium som gjort för gemenskap då hela familjen samlades på kvällarna framför tvn. Under en lång tid fanns endast kanalerna 1,2 och 4 där de sände blandade program. Tv-tätheten ökade och efter 1980 fanns det nästan en tv i varje hem i Europa.

Internet:

Från början var internet ett sätt att koppla ihop ett visst antal datorer via ett nät så att man kunde dela information och skicka meddelanden. 1970 skapades e-posten och det var som ett startskott för internets början. Fler och fler människor blev lockade och ville vara en del av det så kallade ”internet” och år 1990 skapade Tim Berners-Lee ”WWW”, World Wide Webb, som var ett sätt att koppla ihop alla väldens datorer via ett nät.

Den första officiella hemsidan hette http://info.cern.ch och den består av information om utvecklingen av WWW-funktionen. Inte långt efter detta skapades google som var ett sätt att hitta information m.m. utan att behöva veta källadressen. Google var en grundpelare för utvecklingen av internet och år 1994 exploderade allt och det var frispridning av bilder och information m.m.

När du läser en artikel i en tidning, ser en reklamsnutt på tv eller hör något på radion är det viktigt att vara källkritisk. Men hur är man källkritisk på rätt sätt, och hur får man fram budskapet på ett kritiskt sätt.
För att göra detta rätt finns det en formel som heter Lasswells formel, och den handlar om hur man är källkritisk och vilka frågor man ska ställa sig.
Frågorna i Lasswells formel går såhär: Vem -> Säger vad? -> Med vilken kanal? -> Till vem/vilka -> Vad får det för effekt?
Om man ska gå in djupare i frågorna ser det ut såhär:

• Vem? Det är inte alltid självklart vem som ligger bakom budskapet. Det kan vara en kändis som är med i reklamfilmen, men bara för att han/hon är med innebär det inte att det är just han/hon som ligger bakom budskapet – då är det ju annonsavdelningen på företaget som ligger bakom budskapet. Söker du på internet ska du vara ännu mer noggrannare om vem det är som är avsändaren.

• Säger vad? Vilken är den egentliga innebörden av meddelandet du nyss såg/läste?

• Med vilken kanal? Vilket medium används? (tv, radio etc.). Vill man nå ut med information väljer såklart personen något som gynnar själva budskapet. Är det ett seriöst meddelanden kanske det inte ska sändas på tex. en barnkanal.

• Till vem/vilka? Vem eller vilka är det avsändaren vill nå? Ofta väljer avsändaren en specifik målgrupp, det gör så att budskapet får en mening för en publik som är intresserad av ämnet jämfört med en publik som inte bryr sig.

• Vad får det för effekt? Bara för att det finns en bakomliggande tanke på hur effekterna ska bli så är det inte säkert att det blir så. Effekterna är väldigt svåra att bedöma i förväg, så därför testas dem ofta på grupper innan dem släpps för allmänheten.

Nu ska jag ge ett exempel på hur man använder denna formeln, och jag använde mig av den här artikeln: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14544574.ab

Vem? Den som ligger bakom budskapet här är Aftonbladet, samt journalisten Nina Svanberg och AFP – en av källorna i artikeln.
Säger vad? Den egentliga innebörden av meddelandet är just om skottlossningen och att det skett liknande händelser förut i Frankrike.
Med vilken kanal? Aftonbladet, en tidning alltså.
Till vem/vilka? Denna artikel är riktad till de flesta som läser tidningen, det är i alla fall så som jag uppfattade det. Sen kan man gå djupare och säga att den är till dem som är insatta i det här på ett djupare plan – runt 30-års åldern då. (detta är dock bara exempel på hur man kan gå djupare)
Vad får det för effekt? Effekten på denna artikeln är nog en slags paranoia bland läsare. Då de här skottlossningarna verkar komma närmare och närmare Sverige.